MADEMOISELLE PARADIS

Premiär!
Fredag 10 augusti – torsdag 16 augusti kl 19.00
Måndag 13 augusti även kl 14.00  DAGBIO

Det är 1770-tal och Mozarts och Haydns era i societetssalongerna i Wien, när pianisten Maria Theresia Paradis (Maria Dragus, Provningen, Det vita bandet) påhejad av sina föräldrar börjar uppmärksammas för sin exceptionella talang. Två problem bara – hon är kvinna, och dessutom synskadad. Men åtminstone det senare kanske kan åtgärdas. De vänder sig till doktor Mesmer, och hans oprövade metoder ger tillsammans med Resis vilja att se och bli sedd, oväntat resultat. Men resultatet har en oväntad biverkning,

Regissören Barbara Albert bjuder på ett känsligt kostymdrama som spelar med motpoler som konst och vetenskap, seende och blindhet, arbetarklass och överklass – och berättar en historia som berör.

Regi: Barbara Albert
Med: Maria Dragus, Devid Striesow, Lukas Miko, Katja Kolm
Land: Tyskland, Österrike
Språk: Tyska, textad på svenska
Originaltitel: Licht
Produktionsår: 2017
Genre: Drama
Åldersgräns: –
Längd: 97 minuter

“Entirely modern, despite more spectacular, candy-colored ruffles than you can shake a bustle at.” — Variety

“An inquisitive, curious and gorgeously accoutered period piece about science, the senses and the position of women in Mozart-era Austria” — The Hollywood Reporter

“an exquisitely crafted period drama” — Screen International

Sveriges Radio P1: betyg 4 av 5:

“Blindhet, begåvning och bedrägeri i ny musikfilm

Tonsättaren Maria Theresia von Paradis var samtida med Mozart och lyckades trots att hon var blind bli en framträdande musiker. Filmen “Mademoiselle Paradis” handlar om försöken att bota hennes blindhet.
En fascinerande film, tycker vår recensent.

Fröken Paradis?

Vilken fånig titel på en film. Men Maria Theresia von Paradis fanns på riktigt och levde mellan 1759 och 1824 och att hennes namn dröjer kvar beror nog främst på att Mozart tros ha skrivit den 18:e pianokonserten för henne. Fast själv tog hon lektioner för Mozarts konkurrent Salieri.

Hon var alltså – precis som Mozart –ein hochbegabtes kind, ett underbarn. Och extra omtalad för att hon var blind. Hon fick 200 gulden i årspension av kejsarinnan och var alltså beundrad. Samtidigt var hon förstås lite föraktad.

Allt det här räcker ju med råge för en biopic, men Mademoiselle Paradis är faktiskt en mycket vidare berättelse även om den bara handlar om ett enda år i hennes liv, 1776 då hon behandlas av den berömde doktor Franz Anton Mesmer, han med glasstaven och den animala magnetismen.

Den som inte ser blir heller inte sedd, säger Maria i en nyckelreplik. Mesmer lyckas genom sin behandling ge henne synen tillbaka, i alla fall hjälpligt. Men det hon ser kan hon inte tolka. Ljuset skrämmer henne, konturerna är oklara och hon lär sig att hon inte kan lita på någon. Hon visas upp som ett föremål i ett kuriosakabinett. Mesmer vill genom sin patient få vetenskaplig status, hennes föräldrar vill att hon blir ännu mer berömd, kanske kan hon till och med gifta sig rikt.

Men Maria tvekar inför den värld hon ser.

Ja, det här är en flerskiktad film rik på innebörder. Regissör och manusförfattare dömer inte, uttrycker ingen åsikt. De förskönar inte heller. 1700-talsmänniskorna är ganska fula med dålig hy och klumpiga peruker. Och varken spirituella eller eleganta. Filmen handlar om konst och liv – för Maria spelar sämre ju mer hon ser. Om tro och vetenskap. Om maktspel. Om föräldrar och barn.

Barbara Albert regisserar nedtonat men synnerligen skickligt ut i minsta detalj. En liten kamerarörelse i vagnen följs av att kameran mjukt rör sig i samma riktning över gården. Fotografen Christine Maier borde få pris. Närbilderna av Marias skiftande ansikte skulle få Bergman att njuta. Maria Dragus i huvudrollen är magnetisk. Musikscenerna är valda för sin dramatik. Språket är lätt stiliserat så att vi hör de sociala strukturerna och känslorna.

Ja, det är en liten pärla till film. Diskret och därför så härlig att utforska.”

Mikael Timm, Sveriges Radio/P1