MIRAKLET I VALBY

Söndag 17 mars kl 14.00 – BILJETTER

Klassiker där sf-besatt lillasyster läser högt ur serier om vampyrrobotar i husvagn där hennes bror får in medeltida munkar på kortvågradion. Tre Guldbaggar 1990: för bästa film, bästa regi (Åke Sandgren) och bästa manus (Sandgren och Stig Larsson).

Sven och Bo är två danska tonårskillar som bor i en förort till Köpenhamn. De håller till i en övergiven husvagn där Sven har en amatörradiosändare. Sven tar hand om sin lillasyster Hanna medan deras mamma ligger på sjukhus. Föräldrarna är skilda och pappan arbetar som telegrafist på en båt. Sven håller kontakt med sin pappa genom en kortvågsradio, som han installerat i en gammal husvagn på tomten.

En dag när de är i husvagnen tillsammans med grannflickan Petra får Sven radiokontakt med röster från en annan tid. För de tre vännerna blir detta början på en mystisk resa in i det okända. När Sven förstärker radiosignalen med grannens parabolantenn dras de tre ungdomarna in i det tidshål.

Miraklet i Valby är en spännande, rolig och litet mystisk film gjord i Danmark av den svenske regissören Åke Sandgren. Filmen har en spännande handling utan att vara skrämmande. Den känns tvärtom både varm och ömsint. Spänningen ligger mer i berättarsättet än i otäcka händelser. Filmen har dessutom mycket att säga både barn och vuxna om livets väsentligheter. den pirrande förälskelsen, kamratskap, förhållande mellan föräldrar och barn och att våga ge sig ut i det okända.

Regi Åke Sandgren
Land Danmark, Sverige
Språk Danska, svenska, svensk text
Produktionsår 1989
Genre Drama
Åldersgräns 7 år, rek. från 10 år (tonårsfilm)
Längd 85 minuter

Filminstitutet om filmen

“Vam… pyr… ro… boten!!” Svens lillasyster Hanna, med tandglugg och tofsar, läser med stor inlevelse högt ur sina serietidningar i en husvagn med antenn på taket. Sven rattar på kortvågsradion för att få in far, som är till sjöss. Men det är något fel på mottagningen; far försvinner och en röst mässar: “… dominus… omnipotens… monasterium nostrum…” Hanna läser “Zok… man kom… mer in i mag… net… fäl… tet. Han har grönt blod säger la… ser… mannen” och förhandlar upp 15 kronor till 23 för att vara ensam medan Sven kopplar upp sig på grannens parabolantenn. Ut ur huset bredvid grannens rusar klasskamraten Petra och skriker jävla fitta till sin mor. De är från Sverige.

Svens föräldrar är skilda, mamma ligger på sjukhus, Hanna har ketchup i hela ansiktet, alla kastas omkring i husvagnen och när kompisen Bo kommer hem sitter hans far framför tv:n och säger “De har skjutit Palme”. Japp, husvagnen färdas bakåt i tiden. Sven lämnar sin belåtna lillasyster i soffan med en årsranson skräckfilmer och så tar han, Petra och Bo husvagnen till medeltiden. I filmens allra vackraste bilder springer de genom ett hav av vass, jagade av ryttare med lansar. I en ofattbart avancerad scenografi gungar en jättelik snäcka byggd av träribbor i vinden medan protagonisterna klättrar upp i en väldig vinschanordning på gården i ett kloster. Efter Kurosawa-vassen är man plötsligt i en film av Terry Gilliam, ovanpå allt annat fantastiskt.

Astronomen som konstruerade snäckan och förutspådde att klostret skulle få ett änglabarn av Gud är bunden vid ett vagnshjul högst upp på en påle. Hanna, som gömt sig i husvagnen, tänder hundra värmeljus och somnar i mitten av sin installation. Astronomen får komma ner igen.

Den svenska regissören Åke Sandgren, utbildad vid danska filmhögskolan, har gjort sin första långfilm med samma omsorg som om den vore en vuxenfilm. Det är fortfarande ovanligt, och få ungdomsfilmer kan mäta sig med Miraklet i Valby.

Sandgren: “Miraklet i Valby är ett försök att göra en bredare film som ändå har något att säga. […] När man gör barnfilm får man ofta ett väldigt bra alibi för att göra någonting som är fantastiskt, en story som är oförutsägbar, där allting är tillåtet.”

Ingmar Bergman: “Jaha, så här har jag skrivit om Åke Sandgrens Miraklet i Valby: ‘Ibland händer det att man ser en film och med entusiastisk avundsjuka tänker: den här rullen skulle jag velat göra själv.’ Behöver jag tillägga att detta är absolut högsta beröm.”
De svenska kritikerna var också entusiastiska, och skrev om spänningen, humorn och modet att ta steget ut i det okända. Filmen fick en guldbagge. Sandgren fick en för regin och delade manuspriset med regissören och poeten Stig Larsson.

Huvudrollsinnehavarna borde fått guldbaggar allihop. Den oförglömliga Amalie Ihle Alstrup (Hanna) gjorde sin första roll, Jakob Katz (Sven) hade varit med i Sandgrens första spelfilm Johannes hemlighet och Troels Asmussen (Bo) hade spelat Rud i Bille Augusts Pelle Erövraren (1987). Lina Englund skulle få huvudrollen i tv-serien Rapport till himlen (1994) och bli guldbaggenominerad för Vinterviken (1996). På scen har hon bland annat medverkat i en rad Tjechov-uppsättningar på Stockholms Stadsteater, och i succén “Vår klass” på Teater Galeasen.

Nina Widerberg (2017)

Pressreaktion Svensk filmografi
Mottagandet av Miraklet i Valby var överlag mycket positivt.
Margareta Norlin, AB: “Kommer ni ihåg Johannes hemlighet? Det var den där festliga och bisarra barnfilmen där en kvinnlig Jesus kom tillbaka till jorden och vandrade via toaletten! Iklädd ryggsäck och gummistövlar.

Regissör var den till Danmark flyttade svensken Åke Sandgren. Redan hans elevfilm fick Guldbjörnen i Berlin och nu har han gjort det igen.

Miraklet i Valby är nämligen en riktig knock out, som har alla chanser att bli kultfilm. En science fiction-historia för ungdomar, om tre tonåringar som förflyttar sig i tiden. Det låter schablonartat och är det också – medvetet. Just genom att stapla plattityder som tidsförflyttningar, rymdanrop och andra gräsligheter, lyckas Sandgren genom sin blotta fräckhet överrumpla och övertyga.
Fast det är närmast oanständigt sväljer man både agnet och kroken. Det är nämligen så bra!

Först och främst ett välgjort manus i samarbete med Stig Larsson, vilket säkert haft sin betydelse. Sedan den fantasifullhet och nogrannhet med vilken de tre ungdomarnas vardag skildras, en intensivt dallrande närvaro- och nutidskänsla.”
Eva af Geijerstam, DN: “På samma sätt som Miraklet i Valby mönstrar det moderna kommunikationssamhällets alla resurser för att närma människor till varandra, så mäter den också ut avstånden och frigörelsen.

Det sker med den för Åke Sandgren så typiska självklarheten, där frågorna om tiden, tron, döden, livet och kärleken, om separation och förening, får en ny rolig och spännande formulering, utan antydan av ett mästrande tonfall.

Ett mirakel bland dagens filmer, förvisso!”

Elisabeth Sörenson, SvD: “Miraklet i Valby är en barn- och ungdomsfilm, gjord av en regissör vars kanaler till barndomslandet inte slammat igen. Filmen handlar om barn och ungdomar – inte om några varelser betraktade av en vuxen med välvillig glimt i ögat och pinsamt sinne för humor.

De vuxnas roller är mer perifera, men där finns små scener som dröjer sig kvar i minnet. Jag tänker närmast på en kort scen mellan Sven och hans mamma som anspelar på att föräldrarna är skilda och där mamman, spelad av Karen-Lise Mynster, i en enda replik visar vad taktkänsla är. För en tämligen obetydlig roll som Petras far har regissören djärvts anlita Ingvar Hirdwall. Sådant mod skulle kanske fler unga filmare ha. Hirdwall prickar in en pappa som inte är någon dussinfigur, men som man tycker sig ha mött i verkligheten.
En spröd förälskelse är insmält i den originella historien om miraklet i Valby som i sin kärna handlar om en pojke i brytningsåren som upplever ett slags barndomens finaläventyr innan han befriad kliver ut i en annan tillvaro med andra krav.”

Sven E Olsson, Arbetet: “Sandgren hanterar sitt ibland tunna material med en suggestionskraft som får det att bokstavligen och bildlikt gnistra om den. (-) Om man orkar acceptera den på alla sätt barnsliga sci-fi-storyn, är det en underbar liten film om tro och om kärlek, om barns behov av sina föräldrar – men också om sin utsatthet för de vuxnas nycker. Filmen är själv ett litet mirakel.”
Annika Gustafsson, SDS: “Åke Sandgren lyckas utomordentligt väl att blanda äventyr med spiritualitet, något som andra svenska regissörer försökt sig på men gruvligt misslyckats [med] (-) Miraklet i Valby är med andra ord skickligt dramaturgiskt uppbyggd. (-) Miraklet i Valby är framför allt en välgjord och välspelad genrefilm för barn och ungdom. Men då och då påminner vissa, snabba underströmmar om att samme regissör också gjort den betydligt mer djuplodande, expressionistiska Johannes hemlighet med dess existentiella frågor. Så visst blir Åke Sandgrens fortsatta karriär spännande att följa.”

Något mer reserverad var Carl-Eric Nordberg, Vi, som dock gav sig på nåd och onåd inför vissa partier:
“Ändå finns det också magiska ögonblick i denna blindbockslek med dess religiösa övertoner. Och mitt i mystiken sitter Svens lillasyster och bläddrar med ständigt lika klarögd entusiasm bland serietidningarnas alla vampyrkvinnor, Frankensteinar och andra små mysiga monster. Detta nyktra ögonvittne är alldeles oemotståndligt.”

Kommentar Svensk filmografi
Miraklet i Valby spelades in i Nordisk Films ateljéer i Valby nära Köpenhamn samt i och kring Karmeliterklostret i Helsingör. Efter alla kritikerrosorna fortsatte framgångarna: vid 1990 års filmgala fick den tre Guldbaggar: för bästa film, bästa regi (Åke Sandgren) och bästa manus (Sandgren och Stig Larsson). Den utnämndes också av Svenska Filmkritikerförbundet till årets bästa svenska film, vilket föranledde Sven E Olsson (Arbetet 1990-01-24) till en lite ironisk betraktelse: “Det är inget dåligt val, men det måste ha kommit en smula överraskande för regissören. Han har nog trott att han gjort en dansk film om än med ekonomiskt stöd från Filminstitutet och Esselte Entertainment. Inspelad i Danmark för Nordisk Film och Danska Filminstitutet. Med dansk filmteknik, mestadels på danska språket och med många danskar kring Lina Englund, Mona Seilitz och Ingvar Hirdwall. Mera dansk, således, än en Tuborg licensbuteljerad i Borlänge.

Fast det är bra för oss svenskar att i medaljsammanhang kunna vara så här internationella. Vi har behövt det under nästan hela 80-talet, när de inhemska regissörerna skändligen svikit oss. Då har det lyft nivån på ‘svensk’ film, att vi kunnat ge Guldbaggar och ofta också kritikerpriset till Laila Mikkelsens norska Liten Ida, Hrafn Gunnlaugssons isländska Korpen flyger, Bille Augusts danska Pelle Erövraren och Andrej Tarkovskijs multinationella Offret. Fantastiska filmer allihop – liksom nu Miraklet i Valby – men knappast motsvarande vardagsdefinitionen av ‘svensk film’.”

Miraklet i Valby tilldelades i februari 1990 inte mindre än fem Robert, den danska filmakademins filmpris, för bästa manus, bästa foto, bästa scenografi och bästa klädskapande. Vid den internationella barnfilmfestivalen i Essen i oktober samma år erhöll Åke Sandgren (f 1955) den Blå elefanten, barnjuryns pris, för sin film och samma månad Europaparlamentets Europapris. I februari 1991 fick Åke Sandgren emotta Grand Prix som bästa unga regissör vid Yubari International Fantastic Adventure Film Festival i Japan.
Åke Sandgren (f 1955) , som genomgått den danska filmskolan, långfilmsdebuterade 1985 med den helt danskproducerade filmen Johannes hemlighet.