JOSEFIN & FLORIN

BILJETTER
Måndag 14 oktober 14.00
Tisdag 15 oktober 19.00
Onsdag 16 oktober 19.00 – Amnesty medverkar
Torsdag 17 oktober 19.00

“en stark uppmaning till alla att alltid se människan, oavsett hennes ursprung eller materiella omständigheter”

När den 22-årige rumänske tiggaren Florin träffar den 38-åriga svenska singelmamman Josefin utanför mataffären uppstår kärlek direkt. Åtta månader senare gifter de sig och flyttar ihop i den lilla byn Oskarström. Men när pressen från Florins familj i Rumänien blir för stor utmanas drömmen om ett bättre liv i Sverige och relationen sätts på prov.

Josefin & Florin är ett intimt porträtt av en oväntad kärleksrelation som utmanar kulturella normer och föreställningar om hur en familj ska leva.

Regi: Ellen Fiske, Joanna Karlberg
Medv: Florin Serban, Josefin Serban
Språk: Rumänska, Svenska, textad på svenska
Produktionsår: 2019
Genre: Dokumentär
Åldersgräns: BT
Längd: 77 minuter

Visningar med samtal kring Josefin & Florin anordnas i samarbete med Amnesty International Sverige och kampanjen ”Också Människa”.

Malmö, Panora 18/9
Varberg, Doc Lounge 19/9
Oskarström, Bio Oskar 20/9
Göteborg, Hagabion 21/9
Umeå, Folkets Bio 21/9
Västerås, Elektra 23/9
Lund, Kino 23/9
Eskilstuna, Royal 24/9
Luleå, Royal 24/9
Stockholm, Bio Rio 25/9
Jönköping, Folkets Bio 25/9
Växjö, Folkets Bio 26/9
Ljungskile, Ljungskile Bio 29/9
Uppsala, Fyris 30/9
Leksand, Visir, 2/10
Norrköping, Cnema 3/10
Stockholm, Zita 7/10
Smålandsstenar, Bio Kontrast 10/10
Östersund, Folkets Bio Regina 16/10

Syftet med Amnesty-kampanjen är att bidra till att svenska myndigheter lever upp till sina rättsliga åtaganden gentemot gruppen “utsatta EU-medborgare”.

Läs mer om Amnesty-kampanjen här: https://www.amnesty.se/agerahub/ocksa-manniska/

DN, Filmrecension: ”Josefin & Florin” uppmanar tittarna att se människan

Mitt i tiggeridebatten kommer ”Josefin & Florin” som handlar om helt andra saker. Romantik, drömmar, familj, närhet. En udda kärlekshistoria utan polemisk udd men med en stark uppmaning om att se människan. (Betyg 4)

Att kamma, tvätta, fläta eller borsta en älskads hår är en handling av kärlek och närhet.  Så kommer det sig att bilder av sådana intima omsorger återkommer flera gånger i ”Josefin & Florin”, en dokumentärfilm som med flytande lätt hand följer ett par under några år, genom ljuvt och lett.

Än är det Florin som med mjuka händer reder ut och borstar Josefins långa hår, än är det Josefin som med en mammas bestämda tag tvättar och kammar sin lilla dotters lockar.

Ellen Fiske och Joanna Karlberg närmar sig sitt kärlekspar utan polemisk udd, trots att det är mycket omskrivet och uppmärksammat för att vara speciellt och sällsynt: en 38-årig flerbarnsmor blir kär i en 22-årig romsk tiggare. Josefin – som tatuerat ordet ”fri” på överarmen efter ett tidigare äktenskap – säger i filmen: ”Jag trodde aldrig jag skulle bli kär igen.”

Kärleken är ömsesidig, de gifter sig och flyttar till ett hus i Oskarström några mil utanför Halmstad där de drömmer om ett gemensamt liv på landet, omgivna av familj, djur och med riksväg 26 susande bara en skogsdunge bort.

Det är lätt att föreställa sig hur mycket material de båda filmarna samlat på sig under åren och kanske också hur ofta de ändrat kurs. Sakta men säkert har de skickligt klippt fram en mycket nära berättelse om de bådas likartade önskan men olikartade bakgrund. Men ändå inte helt väsensskild: Josefin har vuxit upp med en ensamstående mamma, katt och fattigdom.

Florin har vuxit upp på barnhem och har en stor fattig familj spridd i Europa eller kvar i Rumänien där man ständigt hoppas på pengar från Sverige. Några av dem kommer på besök, Florins gamla pappa och bror erbjuds hyra ett rum i huset. Det blir små stökiga kollisioner, men aldrig någon stor dramatisk katastrof.

Naturligtvis bäddar det för inte minst ekonomiska problem. Florin får inget arbete och hoppar av sin sfi-kurs: ”Jag vill jobba med djur eller i skogen, då behöver jag inte kunna svenska.” Det finns några talande bilder när sfi-läraren vill lära invandrareleverna att skilja mellan ”den” och ”det”, medan Florins frågande ansikte fyller bilden.
Josefin bär stoiskt – som ett under av kärleksfullhet och tålmodig saklighet – hela den ekonomiska bördan, medan Florin lider av skam för att inte kunna försörja varken sin nya eller sin gamla familj. De cyklar till Hemköps sopcontainer och tar hand om allt som bättre bemedlade ratat: blombuketter, mat till grisarna där hemma, fullt fungerande elektronik som bara behöver små lagningar. Så ser fattigdomens villkor ut.

I marginalen cirklar robotgräsklipparen i det välordnade villakvarteret i grannskapet eller skymtar en i ovilja snabbt igendragen gardin medan paret letar igenom containern.
Man önskar dem all välgång och hade gärna velat veta ännu mer.
Men filmarna förlorar ändå aldrig sina huvudpersoner ur sikte eller gör dem till osjälvständiga offer. Det gör ”Josefin & Florin” till en stark uppmaning till alla från Sölvesborg och Vellinge till Haparanda att alltid se människan, oavsett hennes ursprung eller materiella omständigheter.

Eva af Geijerstam, DN