UNGA KVINNOR

Biljetter
Premiär! Fredag 24 januari – Torsdag 30 januari 19.00

Måndag 27 januari även 14.00

Nyinspelning av den älskade historia om systrarna March som växer upp i efterdyningarna av inbördeskriget i Amerika. Om fyra unga kvinnor fast beslutna att leva sina liv på sina egna villkor. En berättelse som är både tidlös och modern.

Regissören och manusförfattaren Greta Gerwig (”Lady Bird”) har gjort en UNGA KVINNOR baserat på den klassiska boken och andra texter av Louisa May Alcott. I Gerwigs version ser vi den älskade historien om systrarna March – fyra unga kvinnor fast beslutna att leva sina liv på sina egna villkor. En berättelse som är både tidlös och modern.

I rollerna som Jo, Meg, Amy och Beth March ser vi Saoirse Ronan, Emma Watson, Florence Pugh och Eliza Scanlen. Som grannen ser vi Timothee Chalamet, Laura Dern är Marmee och Meryl Streep faster March.

Regi, manus: Greta Gerwig
Med: Saoirse Ronan, Emma Watson, Florence Pugh, Eliza Scanlen, Timothée Chalamet, Laura Dern, Meryl Streep
Land: USA
Språk: Engelskaska, textad på Svenska
Originaltitel: Little Women
Produktionsår: 2019
Genre: Drama, Romantik
Åldersgräns: Barntillåten
Längd: 135 minuter

 

Moviezine:

Otroligt härlig nyfilmatisering av gammal klassiker

Greta Gerwig andas nytt liv i en odödlig klassiker och ger röst till en helt ny generation flickor och unga kvinnor. ”Unga kvinnor” anno 2019 är en otroligt vacker och underhållande film som är trogen sin förlaga, men ändå känns modern och nytänkande. Det är väldigt välspelat och tempot är hela tiden högt, varför de två timmarna närmast flyger fram.
Om ni inte har sett någon av de tidigare filmatiseringarna, har ni kanske läst boken. Har ni inte gjort något av det, då har ni att göra. Men först – se den här. Greta Gerwig har regisserat, men också skrivit det mästerliga manuset, som ligger till grund för detta närmast fulländade kostymdrama.
”Unga kvinnor” är berättelsen om de fyra systrarna March. Meg (Emma Watson) är den äldsta, sedan kommer Jo (Saoirse Ronan), därefter Amy (Florence Pugh) och yngst är Beth (Eliza Scanlen). De bor i en liten by med sin mor Marmee (Laura Dern) i slutet av 1800-talets USA.
Detta är en film om systerskap, kärlek, sorg, lojalitet och att våga följa sina drömmar. Den utspelas i en tid då flickor inte hade många valmöjligheter eller chans till egen försörjning. Det är en ganska dyster förutsättning, som i rätt händer ändå kan möjliggöra ett uppror mot normen.
Manuset baseras på en roman av Louisa May Alcott från 1868. Förlagan består egentligen av två delar, varav den ena berättar om flickornas uppväxt och den andra om när de hunnit bli unga vuxna. Gerwig väljer att börja i ett senare skede och låter oss sedan ta del av historien lite huller om buller. Manuset är verkligen otroligt välstrukturerat och det finns aldrig någon tvekan om var vi är i berättelsen. Tack vare nyanseringar i agerandet och skiftningar färgtonen framstår allt hur klart som helst, även om kronologin alltså är ordentligt upphackad.
Kvinnorna i filmen tar en helt självklart tar plats i historiens centrum. Det är de som driver berättelsen framåt och det är de som bär varje scen och bildruta på sina axlar. Förutom de redan nämnda skådespelerskorna, som samtliga är fullständigt bedårande i sina roller, ser vi Meryl Streep som flickornas faster. Hon övertygar sina vana trogen, liksom gör Timothée Chalamet i rollen som grannpojken Laurie. Han är en intressant och viktig karaktär som lyfter och kompletterar huvudpersonerna, utan att någonsin ta fokus ifrån dem. Den som lyser mest i sällskapet är ändå Saoirse Ronan, som är en naturkraft där hon med bestämdhet blåser fram. De har ett helt fantastiskt samarbete, hon och Gerwig även denna gång, och jag hoppas få se mer av duon framöver.
Fotot av Yorick Le Saux är otroligt vackert, liksom är miljöerna och de fantastiska kostymerna av Jacqueline Durran. Musiken av Alexandre Desplat är dessutom helt enastående. Den ledsagar perfekt det som sker och förhöjer upplevelsen ytterligare.
”Unga kvinnor” är en sprudlande och livsbejakande film, så härlig att jag ibland skrattar högt. Emellanåt blir det också riktigt berörande och jag fäller några tårar, men i slutändan är det den härliga känslan som sitter i. Jag kan tycka att filmen möjligen i några korta sekvenser känns väl glättig och i andra blir något sentimental. Det är dock en mindre invändning, eftersom filmupplevelsen i det stora hela är en av de ljuvligaste på länge.
Jonna Vanhatalo, Moviezine